Kategorier
SWLM 2022 Waldorflärarhögskolan

WLH – en kort historik

Waldorflärarhögskolan skulle arrangera Svenskt Waldorflärarmöte 2021 (SWLM 21) som ett led i att fira att WLH det läsåret firade 40-årsjubileum. Coronapandemin kom emellan och firandet fick ta andra former. Vi vill ändå passa på att här ge en kort historik till WLH.

WLH grundades 1980, då under namnet Kristofferseminariet. Utbildningen uppstod helt enkelt därför att det fanns ett behov av lärare vid Kristofferskolan, samtidigt som det fanns föräldrar där som gärna ville utbilda sig till waldorflärare, men inte hade möjlighet att åka till den utbildning som då låg i Järna. Måndagsgruppen startade och formaliserades till Stiftelsen Kristofferseminariet 1980. Stiftelsen Kristofferseminariet bytte sedan namn till Stiftelsen Waldorflärarhögskolan 1/1 2009.

WLH har sedan starten utvecklats och förändrats på flera sätt. Det började med endast klasslärarutbildning för att idag omfatta förskollärar-, klasslärar- fritidslärar- och ämneslärarutbildning.

Under åren anslöt sig andra utbildningar till WLH; Balderseminariet, Pestalozziutbildningen, Rudolf Steiner Waldorfförskoleseminariet, och Seminariet i Göteborg. Under några år (2002–2011) pågick också ett samarbete med först Lärarhögskolan i Stockholm och sen ett kort tag Stockholms universitet. Rudolf Steinerhögskolan var till att börja med huvudman för Lärarhögskole-/Stockholms universitetsutbildningarna. Detta samarbete avbröts 2008 av Stockholms universitet. Även WLH avbröt samarbetet med Rudolf Steinerhögskolan 2008 och fick då ta över avvecklingsavtalet med Stockholms universitet. De åren var mycket lärorika och har säkerligen haft betydelse för WLH:s möjlighet till offentliga bidrag och tillstånd att bedriva utbildning på de sätt som vi gör idag.

Ett viktigt år var då WLH fick egna lokaler, de som ligger på Marklandsbacken nedanför Kristofferskolan. Innan dess hade man hyrt in sig i Kristofferskolan, i en närliggande scoutlokal, en källarlokal i Bromma, Finska skolan, en barack mm. Men år 2002 kunde utbildningen äntligen flytta in i ett eget hus. Det möjliggjordes inte minst tack vare mycket arbete och donationer från bland andra Eva Malm och Aarne Lahna. Många föräldrar från skolan hjälpte också till med praktiskt arbete.

I och med att lärarutbildningsreformen lades fram 2008 och genomfördes 2011 hotades waldorfförskollärar- och waldorflärarutbildningarna på ett fundamentalt sätt och det var mycket nära att de lades ned. Detta sammanföll dessutom med att samarbetet med Stockholms universitet upphörde. Ett omfattande politiskt arbete ledde till slut till att:

  • utbildningarna enligt särskild lagstiftning ger behörighet att arbeta i waldorfförskola/waldorfskola
  • WLH:s studenter 2013 fick rätt till CSN-stöd
  • WLH:s utbildningar 2014 blev offentligt finansierade

Waldorfförskolärar/lärarutbildningarna började i en stark seminaristisk tradition. Idag ställs andra krav på lärarutbildningar och även WLH:s utbildningar har fått förändras. Den seminaristiska traditionen har fått gå över i en akademisk tradition. Vi har samtidigt varit angelägna om att bevara de goda kvaliteter som fanns i de tidigare utbildningarna. En särskild utmaning har varit att integrera och utveckla de praktiska och konstnärliga momenten in i en akademisk tradition. Utan detta förändringsarbete hade inte vi fått den lagstiftning och den finansiering som vi idag har.

Det har också inneburit ett förändrat samarbete med de som arbetar med utbildning i andra länder, inte minst i våra grannländer. De har stått inför samma förändringar som vi och det är fortsatt viktigt att ta hjälp av varandras erfarenheter, forskning och kompetens i utvecklingsarbetet.

Många är de som har varit med och byggt upp och bidragit till utbildningarna under årens lopp. Dagens verksamhet vilar på många personers kunskaper och arbete. Det är svårt att nämna namn utan att riskera att missa någon. Trots detta gör vi ett försök och ber er att ha överseende med de vi missat att nämna. Stiftarna av Kristofferseminariet var:

Elisabeth Ahlberg, Peter Broström, Anders Grusell, Eila Kimmunen, Marianne Mellquist, Kaj Tropp och Hasse Scherlund.

Sedan har andra tagit över ansvarsbärande uppgifter. Några av dessa är: Elisabeth Walldén, Birgitta Carlgren, Peter Broström, Göran Sjölin, Eva Malm, Aarne Lahna och Amelie Wallmark.

Men det är också oräkneligt många fler som arbetat både på WLH och i andra organisationer som har haft stor betydelse; det gäller inte minst alla de som burit utbildningarna vid Rudolf Steinerseminariet i Järna och även kollegorna vid seminariet i Göteborg.

Det har funnits flera waldorfpedagogiska utbildningar i Sverige. Några mer långlivade än andra. Idag finns inte förutsättningar för att flera organisationer ska bedriva utbildning. Krav på kompetens och forskningsanknytning ställer också krav på storlek. Men alla dessa som funnits har varit med och påverkat våra förskolor, skolor och utbildningar. Dessa är:

  • Rudolf Steinerseminariet i Järna
  • Rudolf Steinerhögskolan i Järna
  • Kristofferseminariet
  • Waldorfseminariet i Göteborg
  • Waldorfakademin i Göteborg
  • Sofiaseminariet i Småland
  • Mälarseminariet
  • Balderseminariet
  • Pestalozziutbildningen
  • Östgötaprojektet
  • Förskollärarutbildningen vid Skillebyholm
  • Rudolf Steiner Waldorfförskoleseminariet (RSWFS)

Idag gläds vi som arbetar på WLH åt att få fortsätta utbilda kollegor till våra waldorfförskolor och waldorfskolor. I det arbetet ingår också att tillsammans med alla medarbetare ute i verksamheterna göra vad vi kan för att utveckla waldorfpedagogiken.

Caroline Bratt, rektor vid WLH

Kategorier
SWLM 2022

Professor Gert Biesta om undervisningens återkomst

Gert Biesta är professor i utbildningsvetenskap vid Moray House of Education vid universitet i Edinburgh där han också är prefekt vid institutionen för pedagogik, undervisning och ledarskap där lärarutbildningarna finns. Han är även professor i offentlig pedagogik vid Centre for Public Education and Pedagogy vid Maynooth University i Irland. Utöver detta innehar han två gästprofessurer; vid universitet i Agder och vid Uniarts (en del av Konstuniversitetet i Helsingfors).

2015–2018 var han ledamot av den holländska regeringens rådgivande kommittén för utbildning. Sedan 2020 är han med i den rådgivande kommittén för läroplansreformen för grundskolan i Holland.

Gert Biesta har publicerat flera böcker inom utbildningsfilosofi och utbildningsvetenskap och har ett särskilt intresse för frågor kring undervisning, läroplaner, citizenship education samt konst- och religionsundervisning.

Han har bland annat skrivit om vikten av att återupprätta den lärarledda undervisningens roll i skolan – inte då med fokus på mätbara och i förväg bestämda inlärningsresultat, utan snarare i syfte att utbilda elever till frihet så att de kan utveckla sina möjligheter att bidra till världen. Han lyfter också fram att lärarens uppgift är att ge eleverna det de inte frågat efter, att visa på det som elever inte känner till.

Ett urval ur Gert Biestas böcker:

2021 World-Centred Education – A View for the Present

2021 Konst som undervisning, konstundervisning ”efter” Joseph Beuys (engelsk titel: Letting Art Teach – Art Education ”after” Joseph Beuys)

2019 Undervisningens återkomst (engelsk titel: The Rediscovery of Teaching)

2014 The Beuatiful Risk of Education

2011 God utbildning i mätningens tidevarv (engelsk titel: Good Education in an Age of Measurement)

2006 Bortom lärandet: demokratisk utbildning för en mänsklig framtid (engelsk titel: Beyon Learning)

Gert Biestas föredrag, en kort beskrivning

I januari 2022 fick vi ta del av ett inspelat föredrag av Gert Biesta och sen ett efterföljande samtal. Titeln för det föredraget var: Trying to be at home in the world: On what should really matter in education.

Det föredrag som Gert Biesta ska hålla vid årets lärarmöte beskrivs nedan. På fredagen avslutas mötet med ett samtal om pedagogik mellan Gert Biesta och Åsa Månsson D’Souza (WLH).

Torsdag:

Form matters: On the integrity of education When we ask what education is, we quickly move into discussions about what education is for. Such discussions are important, but run the risk that education ends up as an instrument and that educators end up serving other people’s agendas. This is fine if these agendas align with what we value about education, but becomes a problem when educators are asked to do things that go against this. Rather than to think that education can only be defended on the basis of particular values or moral positions, I wish to suggest in this presentation that there is something unique about the form of education, that is, the way in which education is ‘done.’